KULTURELLA SPANINGAR

Just nu pågår en stark debatt och en framåtlutande rörelse gällande mångkultur och inkludering, både inom arbetsplatser men även i civilsamhället och i rent privata aspekter. Vi behöver definitivt bli mer inkluderande och sätta människor från andra kulturer dels i nyckelroller men generellt locka dem till nya arenor.

Många av rummen på Clubhouse där jag hänger och lyssnar modereras av unga, rätt arga (med all rätt,) drivna unga människor från en socioekonomisk utsatthet som börjar tröttna på bilden av dem själva och vi behöver alla tillsammans hjälpas åt för att nyansera den.

Jag är uppväxt i en helt annan kontext och en annan generation och sågs på mer som en gullig, exotisk maskot med lockigt hår. Jag mötte inte strukturell rasism i den bemärkelsen som kids gör idag utan hade tvärtom en rätt hög status som ungdom just för jag var den enda svarta personen i skolan. Det är dubbelt det där, på ett sätt kan man se det som det borde vara lättare idag då vi är många som inte ser svenska ut. Men å andra sidan har det aldrig varit så mycket segregation som nu.