Från och med du.

Photo: Jessica Silversaga

Det var augusti och vi hade precis blivit vänner, du och jag. Jag dejtade en kompositör med vinterhjärta och du bodde med en flicka i samma område som jag precis flyttat från i hjärtesorg. I allt kaos blev vi vänner. Jag förstod att jag var speciell för dig, ganska precis i samma stund som du ringde mig och ville ses efter att allt hade tagit slut. Vi tog en långsam promenad runt Trekanten och jag gav dig en gul blomma som jag hade plockat. Sedan tog jag en bild på dig. Första gången vi träffades var på Stora Skuggan, och när vi dansade kom du av dig. Men vi skrattade bara åt det, det var roligt. Den andra gången vi sågs spottade vi körsbärskärnor och tävlade om vem som spottade längst. Jag flyttade mig för nära dig, för det är sånt man gör när man spottar kärnor. Den tredje gången vi sågs bjöd jag dig på bananpannkakor i mitt kök. Du var ganska tyst då. Jag visste ganska tidigt att jag gillade dig mer än en vän. En kväll när vi låg och pratade på min säng så böjde du över mig och kysste mig så snabbt att jag blev helt överrumplad. Det var det bästa du har gjort. Idag har vi varit tillsammans i två månader. Du räddade mig, och kanske räddade jag dig.

Translation:
Two months today.

 

  1. Åh så fint! <3 Lite tårar i ögonen fick jag nu. Du skriver så underbart vackert fina, fina du!

  2. Du log och sa, ”jag vill dansa med Simon”.
    Solen brände oss i nacken.
    Svetten rann.
    Munnarna log.
    Fötterna dansade, men nog dansade de inte i takt till musiken.
    Jag hade annat att tänka på och jag hade aldrig dansat så dåligt, någonsin. Jag dansade med någon från en annan dimension, bortom denna värld. Räknade takten i huvudet, en, två, tre, fyra, du log och jag kom av mig igen.
    Vi dansade om och om och om igen och aldrig har jag haft så roligt eller varit så frustrerad, lyd fötterna, lyd.
    Det var söndagen den tjugoförsta juli och när vi gick mot solnedgången och du svängde med din flätade picknickkorg tänkte jag, snälla, låt aldrig denna dag ta slut.
    Sjuttiosex dagar senare ska vi cykla iklädd våra finaste kostymer och cykla genom staden och dagen därpå förstår vi varandras kärlek, det blir du och jag.
    I dag har det gått etthundratrettioåtta dagar med din närvaro i mina tankar, sedan picknicken och danserna, det har också gått sextioen dagar som enbart din. Det här är hittills den lyckligaste tiden i mitt liv. Livet blir långt med dig och tiden är oändlig. Det är du och jag.

    Våra hjärtan slår synkroniserade slag.

    Jag älskar dig.

    Simon.

  3. Åh vad jag fick rysningar nu! Och att sen läsa Simons fina kommentar. Jisses. Ni e så fina!

  4. Åh ditt inlägg, och sen Simons svar… Magi! Jag visste ju att det skulle ordna sig för dig. Att du skulle träffa den man som ser dig som den gudinna du är. Mys!

Comments are closed.

LOADING..