Stunder som förändrade allt.

Jag gick i sjuan, och du i nian. Du var populärast på skolan, hade page och isblå ögon. Du såg aldrig åt mitt håll i de långa korridorerna med mörka golv och vassa skåp. Jag hade en liten sliten bild i min plånbok, på dig där du satt utanför Sibylla. Jag minns inte om jag tog den själv med en filmkamera, eller om jag bytte till den mot min själ. Men nu låg den där och var det värdefullaste jag hade och brände hål på allting som kom emellan. Jag visste absolut ingenting om dig, men jag visste att du gjorde mitt trettonåriga blod mycket varmare.
Min mamma hade dubbla jobb och jag lärde mig vara ensam hemma från sju års ålder. Oftast stod det färdiga mackor och nyponsoppa i kylskåpet och efter klockan åtta på kvällen kom hon hem. En gång fick jag välja precis vad jag ville när hon fått sin lön, för att hon ville göra mig glad. Jag valde en vinröd Fruit of the loom-tröja att ha till mina svarta stuprörsjeans och buffalos. Jag hade fantiserat om hur det skulle vara att ha en sån där tröja. Att få känna sig som någon. Min arm pryddes av en svart Swatch-klocka med breda sammetsband och ett berlockarmband med en drös smycken som skramlade när jag rörde mig. Jag doftade Tommy Girl.
Det var fortfarande sommar när du frågade om jag ville åka på din moped. Mina armar höll krampaktigt tag om din tunna midja och bensinlukten gjorde mig illamående. Vi åkte hem till dina föräldrars hus som låg i ett fint område. Du bodde i källaren och hade bara ett litet fönster som vette ut mot trädgården. Plötsligt låg jag på din säng och du började att kyssa mig. Du började dra av mina jeans och jag hörde mig själv säga ‘sluta’, med ett tonfall jag aldrig hört förut. Men du fortsatte att klä av mig. Jag blev förbannad och skrek så högt att dina föräldrar hörde. Du knuffade mig ur sängen, mot dörren, och väste ‘Trodde du verkligen att jag ville ha dig? Du är äcklig’.
Jag minns att jag gick igenom Korsta och de fina villorna, jag gick förbi Skönsbergs skola och hem till de gula slitna 80-tals husen. Dagen därpå var korridoren längre än någonsin tidigare. När jag gick förbi dina vänner vände de sig emot mig och viskade ‘hora’. ‘Din äckliga hora’. Och det gjorde dom under hela sjuan.

Translation:
About being a 13 year old girl and falling in love for the first time.

  1. Åh fy vad jag känner igen mig. När man säger nej och får skit. I mitt fall sa jag nej för att min kompis var kär i honom och jag ville inte såra henne. Har sa att jag var för spinkig och inte hade några tittar i allafall… Så sjukt..

  2. <3! Så jävligt. Vill att du ska veta att jag verkligen uppskattar dina texter så himla mycket, du ger av dig själv och det känns äkta och vackert och sorgligt och magiskt. Sluta aldrig skriva, du är så begåvad som kan trolla med både ord och bild. Tack för att du är du!

    1. Jag med. Jag vill åka tillbaks i tiden och dra honom i örat. Och krama mig själv och säga att allt blir bra. Att det är jobbigt att vara en ung tjej, men att det blir bättre.

  3. Fy fan vilken idiot! Han blev arg för att han inte fick göra som han ville med dig och tog ut det på dig. Känner med ditt 13-åriga jag.

    Jag har tyvärr också kallats för hora på högstadiet fast jag var oskuld.

    Det var när jag var på en fest hos en klasskamrat och min pojkvän var med. Med på festen var två killar jag inte kände och de tog mig undan och frågade mig om inte jag kunde göra slut med min kille och bli tillsammans med den ena av dom istället. Jag blev arg och undrade hur dom kunde fråga en sån sak (den ena var en mobbare på skolan). Några timmar senare var allt svart (blev förmodligen drogad) ändå tills jag vaknade på morgonen och fick veta att:
    – inte bara hade de här killarna försökt ta chansen att våldta mig men blivit påkomna och inte hunnit göra nåt (en i taget var inne i rummet där jag låg).
    – utan min pojkvän hade senare på kvällen stoppat in ett finger i mig medan hans killkompis och två till killkompisar (som dykt upp sen och som var mina vänner också) tittat på. Vi hade aldrig ens haft petting han och jag och så gjorde han så.

    Det var fruktansvärt att få veta allt detta i efterhand och inte nog med det så hade någon ristat in på en papperskorg i skolan utanför gymnastiken att jag var en hora. Sen gjorde min pojkvän slut med mig. Fruktansvärt dålig start både när det gäller relationer och sex (hade ju ett icke-existerande sexliv egentligen).

  4. Fruktansvärt hemskt men väldigt fint skrivet. Jag tycker också synd om den lilla sjuåriga du som fick vara så mycket ensam. Även om din mamma verkar ha varit väldigt snäll och fin så är det ju så hemskt ändå tycker jag när barn blir lämnade ensam från så låg ålder. Kram!

  5. Kom ihåg hur det var i högstadiet… En dag när vi hade träslöjd så satt en killkompis (?!) och skämde ut mig genom att fråga vad jag gjorde med min kille i sängen. Jag blev så arg så att jag lämnade lektionen. Självklart följde killen efter. Han fick två käftsmällar av mig, tyvärr så fick en lärare syn på mig och skällde ut mig för att jag slagits. Men killen pratade aldrig respektlöst till mig igen. Jag skall göra allt jag kan för att lära min son att prata med kvinnor och tjejer på ett fint och respektfullt sätt. För sånt här skit är inte acceptabelt! Du skriver så fint Jessica, begåvad som få!

    //Linnéa

    http://www.thewildrose.se

  6. ÄÄEEJJ fy fan vilket jävla manssvin!!! Att som barn bete sig på det sättet är sjukt vad har man för kvinnosyn då? Vi får göra vårt bästa för att uppfostra våra framtida söner till bra män för tack och lov finns det även några bra, om än få.

  7. Åh, har varit bortrest och inte läst bloggar på ett tag och så såg jag nu att du är kär i den där personen som alltid verkat så fantastisk bra (som alla i ditt gäng) och jag får världens lyckokänsla å dina vägnar. För den här bloggen som du bjuder på är SÅ BRA och så mycket viktigt slinker med mellan raderna, om foto och livet och om vänskap. Läser uppifrån så jag vet ännu inte hur ni blev kära eller om det kommer stå här i bloggen (eller om det ens är min sak) men blir så genuint full av UNN, eller vad en ska säga. Unnar dig detta vackra verkligen. Men så skrollar jag ner och ser det här inlägget och blir helt kall i kroppen.Sen tänker jag igen: SÅ bra du är och SOM jag unnar dig allt fint i världen. Mvh en inspirerad fotofantast.

Comments are closed.

LOADING..