Jag är otroligt ödmjuk inför det faktum att jag inte behöver vara orolig om mina barn skulle gå och köpa glass på 7Eleven en kväll såsom många andra är – av ingen annan anledning än deras hudfärg. Jag kan inte sätta mig in i hur det känns att vara svart i USA, eller nån annanstans. Att inte kunna lita på polisen. Men den fruktansvärda, systematiska rasismen är uppenbar för oss alla och det är på tiden att vi säger ifrån. Det är fint att se hur många runt om USA som sluter upp i protester efter det hemska som hände George Floyd. #BlackLivesMatter.

Ilse älskar hästar. Trots att hon bara suttit på en ponny en gång eller två är det som att hela hennes liv kretsar kring hästar. Så igår åkte vi äntligen ut till en ranch i Topanga och mötte upp min kompis Peppe och hennes familj och Ilse fick prova på att både rykta och rida.

Lyckan! Det var bland det bästa som hänt.

Till och med jag blev sugen. Kanske nåt för oss båda att börja med? Jag kan ta mig an en riktigt trött gammal ponny som kryper upp för stigarna. Det skulle passa mig. Bara lite MYS, liksom.

Magnus leder Ilse och Sophie på en stig runt ranchen.

Som det ser ut just nu kommer vi inte att komma hem till Sverige och sommaren blir alltså inte alls som vi tänkt oss. Vi är så ledsna! Inte bara för att vi inte får se vårt nya hus, utan också för att vi har familj där hemma som vi saknar. Det känns olustigt att inte veta när vi ses igen. Men förhoppningsvis i slutet av sommaren? Hösten? Vi åker när vi kan.

Meanwhile håller huset på att renoveras. Det blev mer jobb än vi tänkt oss – så klart. Stora delar av fasaden behövde bytas ut, och nya hängrännor, takpannor, ja, allt möjligt. Och så ny färg både inne och ute.

Bilder tagna av min snälla pappa som är där och ser efter renoveringen och hjälper till.

I entrén satte vi denna tapet från Svenskt Tenn.

Och när man fortsätter in från tamburen kommer man alltså direkt till vardagsrum och kök – som snart också är klart! Ilve-spisen kom i förra veckan.