Franska rivieran

Jag har precis landat i Los Angeles, faktiskt. Men eftersom hela fransk-italienska delen av semestern bjöd på halvkass uppkoppling at best, har jag ju en del att ta igen. Alla hotell stoltserade med wifi, trots att det aldrig fungerade. Och frågade man om hjälp låtsades de att inte förstå vad tusan man menade. Det FANNS wifi, även om det stod still.

Det är inte sällan så man bemöts, med en axelryckning. Passar det inte är det inte deras problem. När jag bad att få mitt kött medium/well på en enkel restaurang nere i hamnen svarade servitören med avsmak ”no” och gick iväg. Som att det var självaste Mona Lisa jag förolämpade på detta turisthak (som även hade ”tacos” inom citationstecken på menyn, som om det vore nån sorts ironisk rätt). Detta medan vi svenskar inte skulle ifrågasätta om någon bad om ketchup till sin sill. Och amerikanerna ofta till och med frågar om man vill ha maträtten som den presenteras i menyn, eller om man vill ändra något. De vänder ut och in på sig för att pleasa. Och i längden är det att föredra, SÅ KLART, att folk får göra som de vill. Men det är också en del av charmen på nåt märkligt vis. Denna envishet. Stolthet.

Villefranche-sur-mer. Fult är det inte!

En av de väldigt många vackra villorna på Cap Ferrat.

De sista fyra dagarna airbnb:ade vi ett ställe tillsammans med min bästis Elin och hennes kille.

 

Älskar denna människa. 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..