MiniRunners träning för barn

2018 började jag och Stella jogga ihop. Vi joggade i ur o skur korta sträckor och pausade mycket. Sträckorna blev längre och pauserna färre men åndå pauser och lagom långt. Hon kanske inte alltid var pepp på det innan vi gav oss ut med under tiden kom funderingar och prat som hon inte annars fått ur sig. Efteråt var både hon och jag som glittrande lugnt hav och mådde gott resten av dagen.

På jul-semestern i Mexico det året fick vi inte vårt bagage. Vi hade hyrt rum i Tulum som är väldans bohemiskt. Jag älskade byn! Dock inte så mycket affärer att handla i. Så vi gick mest runt i våra paltor , köpte underkläder på livsmedelsbutiken och luktade nog lite illa ett par dagar. Men på något sätt var det som en befrielse. En befriande känsla från alla materiella ting och hur lite de egentligen betyder. Vi fyra hängde än mer tillsammans och hade 4 dagar av total dunderkärlek till varandra. Istället för skärmar hittade barnen ritblock o penna på kvällarna och jag läste min bok.

Jul o nyår i Mexico. Ja och Stella, då 9 skulle fylla 10.

En kväll satt stella försjunken i sina papper och sa efter en stund att hon hade ett förslag. Där hade hon skrivit ner hur vi skulle kunna ta med fler på vår jogg. Hon ville att fler barn som kanske inte går på någon sport, få ta del av rörelseglädje. Tillsammans satt vi den kvällen och spånade vidare på iden och satte alla detaljer. Vi skulle springa på tisdagar 17:15 från hamnen i båstad och alla som vill får komma. Ingen kommer någonsin känna sig exkluderad. Men man ska ha med sig en vuxen så barn och förälder eller morförälder får uppleva den magin vi har fått känna på, tillsammans. Det skulle vara gratis och man behövde inte anmäla sig.

Min lillebror gjorde en logo , jag delade i sociala medier och Stella övade på välkomsttalet flera dagar innan premiären. Hon stod framför spegeln och log stort när hon stolt berättade att ALLA är välkomna här! På vägen till vår första tillfälle var hon så spänd att hon knappt kunde sitta still på cykelsadeln.

Vi ställde oss på en väl synlig plats och väntade. Väntade lite till och klockan slog 17:15. Ingen kom. Besvikelsen total för lilla sessan Olsson. Men- Sa den överoptimistiska mamman, vi joggar ändå Stella. Folk kanske har annat för sig en snöregnig mörk tisdagskväll i januari…

Andra veckan frågade Stella på vägen till träffen om vi kanske skulle trycka upp lite merch .. =) Underbara unge! Vi får se om det kommer några först svarade jag. Det tror jag sa Stella. Idag kommer det massor!

Vi väntade och väntade. Det kom ingen.

Tredje veckan var det sportlov och mormor var på besök. YES! En deltagare. Dock inget barn…men ändå! Kul!

Fjärde veckan svängde det in en bil på parkeringen. Ut klev en mamma som såg sportig ut och en liten kille med blyg framtoning som gömde sig bakom mamman. Fram kom dom och JA! Dom skulle vara med!!! Jippiiiiee!

Stella la all sitt krut på att peppa lille Loke och han var inte direkt överförtjust i joggstunden. Stella försökte med alla medel få honom inspirerad och mitt mammahjärta svällde över av stolthet.

Pö om pö kom fler till våra träffar. Vi sprang/springer än varje tisdag i ur o skur. Vi har sprungit med barnen i de värsta av oväder ska ni veta och ingen har någonsin gnällt för vädret. Vi startar alla terminer med kortare sträckor och mer pauser för att känna in gruppen och öka om det känns bra.

Vi stannar om barnen vill också. Kanske titta på fåglarna. Sånt är viktigt att väva in och aldrig ha bråttom när vi joggar.

Jag har med dessa år lärt mig barns enorma kapacitet. Hur man kan stärka deras självkänsla och självförtroende och låta dem upptäcka sin egen potential! Barn är allt annat än sköra. Vi måste förstå att när vi ger dem vingar så flyger de lätt. Ibland tror jag vissa av oss föräldrar är så oroliga över att de är som små glasskålar som behöver ligga ner och bli putsade på hela dagarna. Barn är skapta för rörelse och det bor små makalösa manicker inne i deras kroppar.

Vi hejar och peppar varandra och om någon annan joggar förbi gör vi vågen åt dem =)

Vi skogsbadar ofta.

Vi pratar om kärleken till hjärtat, om respekten för vår natur och vikten av att sova gott och äta bra mat. Aldrig någonsin är fokus på prestation eller hets.

Vi flyger flygplan i nedförsbacke och går i uppförsbacke. Om vi inte har passet som heter Backattack! Då äger vi backen! =)

Att nu få utbilda andra vuxna att bli coacher i vårt koncept Minirunners är en ynnest! Att fler och fler vill ge detta till sina och andras barn är så jag får gåshud! Tänk hur ringarna kan sprida sig på vattnet och vi kan få friska pigga och gladare barn genom denna faktiskt enkla form av rörelse!

Att få lyssna till barnens prat är så fint.

I lördags utbildades fler coacher och nu efter några utbildningstillfällen senaste året är vi nog 60 coacher runt om i landet. Du kan se i menyn under Minirunners här på bloggen eller söka på minirunners på instagram. De flesta har skapat egna konton för sin ort.

Vi börjar alltid med Raketen!

Tack vare sponsorer från H-Tryck i Markaryd, Hanna Skoog, Hotel Riviera Strand ,InvestGroup, BGs Svensson och mitt egna företag Ida B Olsson AB så kan vi göra detta gratis för barnen och ta en liten summa för själva utbildningen som går till mat, lokal och tröjor till barn o vuxen. Så tack alla ni! Tack!

Klapp på axeln behöver man allt ge sig själv.

Jag ska försöka sätta ihop en ny utbildningsdag inom kort så håll utkik på sociala medier!

Varm kram

Ida