Torekov Swimrun 2020

Ja det var alltså ett helt år sedan jag gjorde min allra första swimrun. Bland det bästa jag upplevt i hela mitt liv. Så när jag fick möjligheten att köra den iår igen med min älskade Helen så skapades en förväntansfull glad känsla inuti kroppen. Hon som ifjol såg till att jag var rätt kittad, rätt briefad och coachade mig steg för steg genom hela loppet.

Vi skulle få uppleva detta iår igen!
Helen har kapacitet att vinna detta loppet med hästlängder . Med rätt partner förståss😄 Jag har ju inte gjort någon swimrun sen sist så jag är inte den partnern:) Men jag har simmat några gånger mellan mina bryggor vid stranden och kanske 3-4 gånger i Malens bassäng . Alltid nåt:) Däremellan har jag njutit av sommarens mysjoggar.

Precis efter de förutsättningarna gav jag mig in i denna tävling. För mig är resultatet så sekundärt men såklart är det roligt när man nu efteråt inser att vi var 40 minuter bättre än ifjol utan att känna stress eller press. Jag lyssnade bara på kroppen och fick många gånger hålla tillbaka vildhästen framför mig som ångar på som en enastående maskin. Förstår inte vad kvinnan är gjord av! Hon har styrka som ett kärnkraftverk och uthållighet som jag aldrig skådat!

Hela helgen gick i glädjens tecken då Helen, Helens bror med familj och vi hade pastakväll och preppade alla gears dagen innan och sedan myste hela morgonen innan det var dags för start 11:00. Hunken skulle få äran att köra loppet med Helens bror Martin. Hunken har typ aldrig sommar öppet hav men är en jäkel på löpningen ! Själva Loppet ska ni få läsa om här nedan som Helen skrivit så fint.

Många undrar hur man gör med skorna och jag har speciella trail/swimrunskor från On Running som du kan hitta HÄR

Så man har alltså skorna på sig hela tiden och tack vare KEEL+ som man sätter mellan låren och flyter med så är benen stilla i vattnet och man jobbar med armarna.

När du går upp ur havet sätter du fast dolmen i en Lina som sitter bak på ryggen så du kan springa. Benen är då pigga och armarna får vila. Sen tvärtom på simmet. Då vilar armarna och du jobbar löpningen med benen främst.

Jag kan varmt varmt rek dig att testa om du är sugen! Gör det tillsammans med en vän så ni kan hålla koll tillsammans. Bra är att ha rätt grejer. Är du inte så frusen av dig kan du testa i bara badkläder först men dolme och paddlar är bra samt skor som inte suger åt sig för mkt vatten. Bra simglasögon och jag har öronproppar för att jag blir så lätt ut när jag får in vatten i öronen. Dom köper jag på apoteket.

Jag har nu fått någon form av hybris eller blodad tand för nästa tisdag ska vi tävla igen:) Billdal Swimrun. Kom gärna o Hejja på oss om du är i krokarna. Jag kan behöva allt!
Här är Helens RaceRaport. Trevlig läsning 😍

Vilken dröm att få chansen att köra swimrun med Ida igen!!! Förra året kämpade hon med att komma tillbaka efter ett bakslag men detta året har hon kunnat träna på och mår som en hjältinna! Ida och Daniel hade tänkt köra tillsammans men i sista sekund ändrade vi om lite så Ida och jag kör och Martin och Daniel!

Jag kom till Ida och Daniel på fredag kvällen, inackorderade mig i Fam Olssons gäststuga där @stellbellabus hade preppat med PEPSI MAX på sängen!!!!!! Fy!!!!!Hahaha sen visade den lilla stjärnan mig hur hon o Ida hade förberett med att fylla kylsklåpet med Cola Zero!!!Dessutom tidningar, bars och naturgodis!!!Sååå fint!!! Kärlek brudar!!!! På kvällen åt vi middag tillsammans med Martin o hela hans familj som också kommit till Olssons. Så fint och generöst av Fam Olsson att bjuda in hela våran cirkus. Vi fick VÄRLDENS GODASTE pasta pesto..med varm rökt lax….och….jkag kan inte skriva mer för jag börjar dregla på telefonen…..Iaf! Vi förberedde allt, Daniel hade precis köpt sig ett kit från @arkswimrun, så jag monterade KEEL+ och-visade Daniel hur den fungerade, mätte linor, fixade paddlar, skrev distanser, hetsades lite, la upp en sjukt bra energiplan och bestämde oss för 8 @umarasports gel, pratade om mål…..

Vi bestämde att försöka ta våran tid från förra året, Ida gissade på 3:30 jag gissade på 3:15.

Det skulle bli så roligt att få springa den fina banan igen och simma de helt magiska simmen som är som att simma i akvarium!!!Stundtals sandbottnar med vackra snäckor, stora stenbumlingar med massor av svajande frisk tång, alla sjöstjärnor, fiskstim som undrar vad faan det är frågan om och krabbor som härjar med sitt egna lilla liv där nere på botten.Jag var inte nervös alls innan, jag visste att vi skulle ha en härlig dag!

Och det lyxiga denna gången var ju att Martin och Daniel också skulle tävla!! Så kul att få stå på startlinjen samtidigt!!! Älskar att se Martin svinnervös och livrädd över att jag ngn dag ska vinna över honom!!!!Hahahahahahaha!!! Min älskade storebror.

Daniel drog iväg i sån sjuk fart och Ida och jag sa att vi skulle starta lugnt o sansat…..Första biten på varje lopp är aldrig najs. Pulsen skenar. Alla rusar. Men jag lät Ida bestämma tempot. Hon pushade sig. Så jävla grymt att se! Laddade för 800m sim som vi förra året satte sååååå jädra bra! Såg Daniel o Martin gå i och en stund senare hoppade vi i……

Det var lågvatten så vi fick pulsa ut i vattnet en bra bit – MJÖLKSYRA gormar Ida – Yes, nu simmar vi! Och det gick så bra som jag mindes det, något kort lina men hellre det än för lång alltså! Vi kom uppå samtidigt som ”Helan o Halvan” Jag ville förbi 🙂 Drog på lite. ”Hold your horses Cowboy” ropar Ida till mig, jag garvar inombords!!! Cowboy! VA?! Har jag ALDRIG kallats för förut!!! Hahahhahaa!!! Vi saktade ner…..Daniel hade lite ont i baksida lår, de hade strulat på simmet med linan….Men de verkade taggade och drog iväg!Människor sprang om oss, vi hejade tjoade o tjimmade på alla. Hur mycket jag än säger att jag inte bryr mig om placering så är jag ju en tävlingsmänniska och det går en reflex till benen så fort någon springer om oss att JAG MÅSTE ÖKA!!!!!!!!!!!Jag vet att vi kan öka senare i loppet o tar det lite lugnt. Naturen runt omkring är helt magisk!!! Återigen vill jag ju bara flytta hit o gifta mig med Ida och sen leva i denna sagovärld!!! 😀 För så vackert är det. Varje gång vi kommer till ett nytt sim så slås jag av att jag tänker ”oj är vi redan här!”

Det gick så mycket fortare denna gången kändes det som! Ida pushade sig mer på löpningen och hon inspirerar mig sååååå mkt!!! Hon är så modig och klok!!!! 

Jag tog i som en hjort som blir jagad av ett lejon på simmen! Kräktes till och med på något där i början! Man skulle kunna tänka då att oj, ta det lugnt vi har all tid i världen….MEN jag älskar att ta i! Och jag tycker om min kapacitet att pressa mig så mkt att jag kräks. Jag säger inte att det är bättre än något annat. Och jag vill inte göra det hela tiden. Det bästa är ju att blanda. Men ler när jag kommer på mig själv att le inombords över att jag tycker om att ge ALLT.  Ida peppar mig efter simningarna! Jag känner henne krafsa på fötterna, det gillar jag – får en känsla så mkt starkare känsla av att vi är ett lag, att Ida är med, att hon krigar! Hon undrar hur jag mådde ngn gång efter ett sim, jag tror jag sa att jag kräktes… Hon frågade varför…För att jag tog i allt vad jag hade. Jaha sa hon. Inte alls förvånad, Hahahahaha!! Hon känner mig så väl den här underbara människan. Så var den saken ur världen. Vi tuggar på på löpningarna, jag kollade ngn gång på klockan…noterar att det går mycket fortare än förra året. Och känslan över att det skulle bli ett helt tokigt hel dagsäventyr infinner sig inte denna gången. Ida är så mycket starkare…så mycket mer redo för äventyr helt enkelt! Vi plockar skräp längs banan, vi hejar på våran underbara hejarklack som faktiskt var med någonstans på nästan alla löpsträckor!!!! Så himla mycket energi av att få alla dessa hejarop!!!Jag påminner min teamie om energi var 30de minut……men jag genomskådar henne ibland när hon hoppar över….Ack

så viktigt att ta det även om man är osugen. Vi sköter energin riktigt bra detta året, hon lyckades lura mig mer förra året tror jag!! Hahaha!

Den finaste simningen är solklart den efter alla småstenar då jag har tappat min badmössa ”jaja jag får klara mig utan” – drar på simglasögonen och samtidigt känner att jag har mössan i sporttoppen….Såklart. Phew det hade inte blivit helt magiskt att simma utan mössa!!Hahaha!!! Men det simmet är det längsta och så fint! De har märkt upp banan toppen bra och på det här långa simmet ligger det stora gula bojar att följa! på de långa simmen har de ute båtar och jag ser dem hela tiden, jättefint arrangemang och massor och ordentliga banmarkeringar! Men tillbaka till simmet, det är DJUPT -MEGADJUPT- men man ser ända ner till botten, alla sjöstjärnor glittrar mot oss, kammaneter i mängder flyger mot oss (motströms, tyvärr kan vi inte skylla på vår fart!) Vi trocklar oss upp som vanligt, alla dessa sjukt trixiga i och uppgångar alltså! Jag frågade Ida om hon kände strömmen hon svarar ” Jaha  va det därför det gick…..som det gick” Hahahahahahhahahahaa!!! Älska denna människa! Hon ser backen. Hon tittar på mig. Bestämt. Vi går uppför här Helen……som sagt….hon känner mig alltför väl…… Sen tar vi lite saft på energistationen och snackar med de som alltid otroligt trevliga och hjälpsamma funktionärerna och fortsätter vårat äventyr! Vi springer så bra, rullar på riktigt fint! På samma sträcka förra året bad Ida mig berätta om min barndom. Jag orerade konstant i 30 minuter. Denna gången snackade vi hela vägen om ditten o datten Ida asstark och pigg!!! Helt plötsligt stod det EN HÄST mitt på den LILLA stigen….med rumpan mot oss…..”Akta så han inte sparkar på er när ni tar er förbi” säger herrlaget före….

Ida tar befälet medans jag titta tveksamt på hästen…och sen på Ida….Hon har börjat klättra över taggbuskar och stålstaket…Sen räcker hon mig handen ”Kom här nu!” Japp Boss sa jag och högg tag i handen! Phew! Va faan en HÄST lixom…Jaja vi studsade vidare! Sen poff så låg Ida på marken och snubblade till! Oj, jag stukade nästan foten!! Säger hon med hon borstar bort lera o jord från knäna och reser sig upp för att springa vidare! ”Men är du ok?” frågar jag. ”Ja absolut!” kvittrar hon och vi kör på! 

Vi simmar bra, vi blir omsprungna men vi simmar om många! 

Vi ser Daniel och Martin på alla sim, jag försöker hetsa Ida i smyg att jaga ikapp dem! ”Nä men oj, kolla där! Där är Martin o Daniel….vi har tagit lite på dem nu….hoppsan…..” Varpå Ida svarar: ”Men vad kul! De är duktiga!” och noll hets-ökning till reaktion…..Jag sväljer min hon-djävul på axeln. Och låtsas också tycka det är JÄTTEKUL. Ja vad kul. HAHAHAHAHAHAHA!!!Hejarklacken försöker hetsa oss o säga att vi är ikapp killarna, att vi knapar in på dem……Jag har stenkoll på att de har ökat för jag ser att de är längre framför oss nu….Men jag är lugn, det känns så sjukt bra!! Jag har koll på att vi kommer vara långt före vårat mål iaf! Och ngt kul får vi ju spara tills nästa år!!!Hahaha!!! Med 5km kvar av hela loppet förstår även Ida att vi kommer slå våran tid från förra året med marginal!!! Vi tjoar o tjimmar!! Sen var det bara sista biten in i mål! Och vi gör det galant!! Ända tills sista simmet…Ja herregud. 300m har aldrig tagit längre tid. Jag styr som en blind lastbilschaufför bland alla jädra stenbumlingar och ett tag känns det som att vi är ute o åker slalom!!!!Hahahha!!!

Men vad gör det när man är världens gladaste över att få springa in över mållinjen med den coolaste bruden i stan!!!!!!!!! Och dessutom två grymma killar väntandes vid mål!!!! och hela hejarklacksmaffian!!!!!!!!!!!! Ja vilken jädra dag det blev!!!!!!!!!! 

Den kramen när man går i mål – önskar jag att jag kunde ge människor i present. Den är så magisk. Och millisekundigt kort. Men oj vad den ger mitt lilla människoliv glitter!!! Vi glider in i mål på 3 tim o 6 minuter!!!! Och vi KROSSAR vår tid från förra året med 45 minuter!!!!! Ida du är helt underbar och så jävla stark!!!!!!! Vilken kämpe!!!! Du bara strålar hela vägen!!!!!!

Stort grattis till Daniel och Martin!!!! Daniel har alltså ALDRIG kört swimrun innan!! Han har simmat en gång utomhus!!! Och går in o nailar den här skiten på 3h tillsammans med Martin!!!!! Så jädra snyggt kört!!!!!!! En ärande 9de plats i herrklassen!!!!!! Och måndagslunchen har nog aldrig känts mer underbar på jobbet! 

Vi står o hejar lite och sen går vi mot bilen, Daniel har med sig iskall öl (alkoholfri till mig som är inte dricker alkohol) och den satt så jävla underbart. Med lånad badrock och Valentino sandaler står vi o hejar vidare. Ida börjar må lite illa så vi bestämmer oss för att dra hemåt…. 

I bilen säger Ida ”Det var det sjukaste jag sett. Jag såg ett helt sällskap som satt vid ett bort och alla hade varsin papegoja på axeln!!!!!”

Behöver jag säga att Daniel körde ännu snabbare hem.

TACK ÄLSKADE FAMILJEN OLSSON FÖR EN MAGISK HELG!!!!!!!!!!!

Jag har försökt förklara hur fint och mycket det har betytt för mig men det går nog inte. Men jag hoppas ni förstår iallafall!!!!!!!! Tacksam så in i helvete för er.

Tack brorsan!!!! För att du vill hänga med på mina tokigheter!!!!!!!! Och för att jag får hänga med på dina!!!!!!!

Och hejarklacksmaffian!!!!!!! Nästa gång ni tävlar har ni en given supporter!!Hahahaha Pusss på er!!!!

Det här vill vi göra om. Snart.