Det här är mitt bästa. Att varje helg få sitta och njuta av en lång frukost. Ta en paus. Och sedan börja om från början. Sitta och prata med min älskade John, sörpla smoothies och sitta på TV-serier.
Gärna en söndag. Söndagar är min och Johns heliga dag. Då vill vi knappt gå utanför dörren, utan bara hänga med varandra. Just de där heliga söndagarna vill jag aldrig sluta med. En dag då vi bara rår om varandra. Påminner varandra om att vi älskar varandra, berättar de där sakerna som man glömt säga under veckan och tittar på varandra. Länge.
Jag behöver det. Annars skulle jag nog rusa genom livet och glömma stanna upp. Och helt plötsligt en dag ha sprungit ifrån allt det där, utan att ha märkt det. Och det vill jag ju inte.
Jag behöver mina frukostar, mina sörplande smoothies-samtal och framförallt (över allt annat!) – min älskade John. Han förstår mig som ingen annan och gör mig till en bättre människa.
Så det så.
