Värmland, vintageklänningar och #secretvintageproject

Tänkte att vi skulle ta en titt på vad jag gjorde i förra veckan. Sett ur min telefon, närmare bestämt från Instagram (vill du följa mig där så heter jag emmasundh).

Måndagen började med att jag vinkade hej då till Midsommarkransen och alla fina bildar som alltid står parkerade utanför min port. Satte mig på tåget och rullade mot mitt barndomshem i  Värmland.

Mitt enda uppdrag var att skriva på min bok #secretvintageproject. Förutom att skriva bok och planera kommande bokplåtningar, så blev jag mäkta bortskämd av min mor och far som bjöd mig på blåbär med grädde och socker.

På tisdagen, efter en skriva-bok-på-morgonen-session åkte jag in till Karlstad, hämtade upp min kära vän Åbergskan och gav mig ut på vintagejakt. Där passade vi på att besöka vintagebutiken Tidens melodi. Förutom att titta på de underbara klänningarna som fanns där, så blev jag intervjuad för NWT, Nya Wermlands-tidningen. Ni kan läsa artikeln här. Jag berättar lite om bokprojektet, även om det låter lite lökigt när man inte får lov att avslöja för mycket. Men jag kan garantera att det kommer bli sjukt bra. Är i och för sig något jävig i frågan, men ändå.

I butiken hittade jag gamla Damernas Värld-tidningar. Spana in omslagspuffen! ”Nobel-pristagaren om katter”. STOPPA PRESSARNA!
Hur roligt som helst.
På bilden bredvid fotar jag mig själv i en av klänningarna som jag hittade (men inte köpte) på Tidens melodi. Vinröd, långklänning och fullkomligt bedårande. Satt som ett smäck, men plånboken var tom.

Lade även upp den här gamla ”Husmodern”. Hur chic får man bli? Dagen avslutades med att jag och Åbergskan åt lite lunchmiddag vid Klarälven i Karlstad. Eller ”älva” som den heter i Värmland.
När jag gick på Tingvallagymnasiet i Karlstad hade vi en tradition vid älva. Nämligen att slänga oss i den 1 maj varje år. Vi led, men genomförde det traditionsenligt.

När onsdagen kom stängde jag in mig i min skrivarstuga igen. Skrev så att fingrarna fick kramp, planerade plåtningar och ringade massa viktiga samtal. Torsdagen försvann i tomma intet och på fredag var jag tillbaka i Stockholm. Fortsatte att skriva och gjorde en paus för att hjälpa Fatima och Isolde vid tåget. på bilden till höger ser ni busiga gullungen Isolde med sjömanskeps på sned.

Vinkade hejdå till Fatima och Isolde och åkte hem och började teckna för fulla muggar. För jag skriver inte bara till boken. Jag illustrerar och gör lite formgivning till rekvisitan på plåtningarna också. Mycket pill kan jag säga. Men hemskt roligt.  Har inte tecknat på flera år eftersom mitt jobb på Damernas har tagit så mycket tid, men nu har jag dammat av pennorna igen. Lycka!

Hemmajobb kräver dessutom sitt kaffe. Och nonstop.

Fredagen var fullknökad med jobb för boken (jag gjorde en paus för att gå och se Batman på fredagskvällen), lördagen likaså. Till slut – efter många långa jobbdagar och jobbnätter – så blev det söndag. Och plåtningsdags.

Vi var uppe tidigttidigt på morgonen, åkte till stället vi skulle plåta på med en lastbil fullproppad med rekvisita, bord, storlar och annat jox. Ställde i ordning, fixade och donade. Några timmar senare kom fotograferna och därefter modellerna. När alla var fixade till tänderna kunde vi äntligen börja plåta.

Eftersom alla i bokprojektet har jobb (och några även tidskrävande bloggar) vid sidan av så plåtar vi mest på helgerna. Det betyder att det inte blir så mycket vila. Tror att jag snittade 4-5 timmars sömn den veckan. Utmattande, lite stressigt, men ändå fantastiskt roligt. Jag ska visa fler bilder från plåtningen i morgon. Hoppas ni kommer att gilla vad ni ser.

På bilden nedan ser ni skor till modellerna. Och här gör jag mig i ordning för plåtning av #secretvintageproject.

LOADING..