Tidens melodi

I tisdags var jag och min kära vän Åberg (som också var i Värmland) på en gedigen loppis- och vintagerunda i Karlstad. Det är liksom lite av en tradition när vi båda prickar in att vara hemma. Jag lånar mina föräldrars bil och så hämtar jag upp Åbergskan utanför hennes hus som om det vore en amerikanska ”I pick you up at 8”-dejt. Sedan seglar vi i väg. Till Gengåvan, Myrorna, antik- och vintagebutiker.

Denna gång besökte vi även ”Tidens melodi” som ligger uppe på Herrhagen i Karlstad. Det första man möts av i butiken är ett rutigt golv. Fint som snus om du frågar mig.

På Tidens melodi finns mängder av underbara kläder, accessoarer och gamla skolplanscher.

Som den här klänningen … som jag bara var tvungen att köpa.

Om vintageletarfötterna blir trötta kan man slå sig ner i en sammetsfåtölj för att få inspiration ur de gamla magasinen.

Här har vi kvinnan bakom Tidens melodi, Ann (om du vill följa henne och allt nytt hon får in i butiken, spana in ”Tyskann” på Instagram) som även passade på att göra en intervju med mig.

Mellan varven sprang jag runt, strök med handen på alla klänningar, provade några favoriter och vände på varenda pinal i butiken. Det fanns så mycket fint.

Åbergskan var med och provade kläder. Eh, jag menar hattar. Hon satt också med under intervju och flikade in saker om mig och incidenter som har inträffat när jag bodde i Karlstad. Hon känner mig utan och innan, vet om varenda öm tå och dåliga sidor jag har. Och även de bra sidorna också så klart. Den där Åberg har känt mig genom dåliga pojkvänner, terapiperioder, festivalglädje, framtidsångest och genom hela den där jakten efter att finna sig själv. Veta vad man gillar. Vad man blir ledsen av. Vad man behöver.

Det är hon som får mig att stå med båda fötterna på jorden. För det bör tilläggas att även om jag har en blogg full av pasteller och vippiga klänningar så är ju jag också bara en människa. Med fel. Med problem. Med kriser. Och med stundom sviktande självkänsla. Jag kanske inte alltid skriver om det här, men det finns där. Min Åberg brukar vara himla bra på att påminna mig om att visa mina sanna sidor. Även här på bloggen. För att ge en nyanserad bild av livet. Och av mig.  Jag ska bli bättre på det. ”Allt från vatten till champagne” som jag och mina vänner brukar säga.

Känns ju sjukt att prata om kriser och allvar när jag samtidigt tittar på Åberg i den här hatten. Får återkomma i det allvarliga någon annan gång, för jag kan inte koncentrera mig när hon står där i fräknar och huvudbonad. Herregud, vad jag älskar den där människan.

Kikade på gamla Damernas Värld-nummer och instgrammade till DV (Damernasvarld på Instagram) och föreslog at vi skulle återanvända den här ärtiga omslagspuffen: ”Läs: Nobelpristagaren om katter”.

Efter att vi varit på Tidens melodi i ett par timmar var det dags för oss att dra vidare. Det blev Solareturen, Antik och kuriosa på Kasernhöjden och sedan fika vid älven (älva som det heter på värmländska). Kom hem till landet med en hel kasse full med spännande fynd. Är det någon som kanske är nyfiken på vad jag hittade?

 

  1. åh vilka fina bilder från fina fina tidens melodi (www.tidensmelodi.se om man vill kika in mer). kul att du köpte den där blåa klänningen, försökte själv prova den men fick inte ned den över axlarna ens! men hittade en vacker turkos klänning istället så lika glad för det är jag!

  2. Jag älskar också Åby! Roligt att ni hittadeTidens Melodi!!! Så mitt-i-prick! Ni är underbara bägge två! Både med och utan Retro…

  3. Åå, emma det vore så himla roligt om du vill ta dig tid och bara skriva ner vart du hittar alla fina vintage butiker i värmland, ska själv flytta dit i höst och det vore så kul att veta vart man ska leta!

  4. Va kul att du köpte just den klänningen, har sett den när jag passerat butiken. Så himla fin! :)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..