MIN MAMMAKROPP!

Nej jag är inte gravid. Och om du tycker det ser ut som det – håll det för dig själv tack! Ja exakt så känner jag efter att jag fick frågan IGEN för två veckor sedan… SUCK! Kan man inte bara låta en annans kropp vara!?!?

Ok, jag har grubblat på att skriva detta inlägg i ca 6 månader, när Elliot var ett halvår fick jag första frågan i omklädningsrummet efter ett yogapass, ‘Åh vad längesen jag såg dig, när är det dags??’.. Jaa, han är hemma och är snart 6 månader svarade jag då. DÅ skulle ni bara höra hur hon gick loss med en massa massa tips på hur jag skulle göra för att snabbt bli av med min putande mage. Ett av tipsen var att jag skulle sätta på en riktigt bra film och sätta mig framför TVn och nypa mig själv i magen tills att filmen var slut. Ta små hårda nyp på hela magen, fram och tillbaks, uppifrån och ner, nerifrån och upp, ja tills magen är helt röd alltså. ‘Sen vipps när du vaknar på morgonen så kommer du ha gått ner två storlekar, jag lovar’.
Hmm.. jag känner alltså inte henne. Vi ses då och då i yogastudion. Jag har inte bett om tips på hur jag ska bli smalare, jag har inte bett dig ens kommentera min kropp. Det var så märkligt bara..

Andra & tredje gången, då var Elliot 8 månader. Min mamma passade Elliot för att jag skulle iväg på ett trevligt lunch-event. Jag såg så mycket fram emot det! Lite egentid och få äta lunch i lugn och ro! Jag hade även fått på mig ett par jeans och kände mig riktigt fin faktiskt, inte varje dag man ‘piffar’ till sig som mamma hehe..
Precis utanför lokalen träffar jag Annika, denna underbara kvinna, vi snackar om lite allt möjligt och när vi står och väntar på hissen vi ska ta så dyker en bekant upp som också ska med på lunchen. (Jag skriver bekant för att vi inte känner varandra men har setts då och då på events). Vi kramas och säger hej och det FÖRSTA hon gör är tittar ner på min mage och säger ‘NÄMEN? ÄR DU..??’
Nej, nej det är jag inte hehe (ja jag försöker typ skratta bort det lite), han är hemma med mormor svarar jag.
Ok, ”brush it off” -tänker jag och vi åker upp i hissen. När vi kommer fram till rummet där lunchen ska vara möts vi av det härliga PR teamet som bjudit in till lunch! Vi kramas och det tar inte lång tid innan en av de snygga tjejerna i svart kostym håller kvar mig lite efter kramen och tittar ner på min mage ‘VA!? Är du gravid!?’
UUuuhh.. Då kände jag bara – INTE SKITKUL att få den kommentaren TVÅ gången inom loppet av 3 minuter.
Nä vet ni, den lunchen åt jag ingenting, och satt mest och höll tillbaks tårarna. Jag blev så ledsen. Jag vet att det är inte så att de ville något illa alls men det var bara inte jättesmidigt.
Efter eventet skrev jag och Annika lite till varandra, jag tror jag gick utan att säga hejdå och ville bara skriva att det var kul att se henne (as always). Eftersom hon var med under dessa ‘situationer’ så skrev hon ett SÅ HIMLA BRA blogginlägg om det som hände, som ni gärna får läsa. Ni hittar det HÄR!!
När får man fråga en kvinna om hon är gravid??? Så bra fråga tycker jag. Om du frågar mig så är mitt svar – DET GÖR MAN INTE. Om det inte är EXTREMT uppenbart (då menar jag att hon kanske är i 8e månader och konstant lägger händerna på magen för att framhäva den). Annars tycker jag att man säger inget. Låt henne få säga det själv då, för är hon gravid så kommer hon kanske berätta det om hon vill. Annars behöver man ju inte ens kommentera någons kropp på det viset – för det är ju just det man gör, indirekt. Precis som Annika skrev ‘Vad är det för fel på folks syn av kvinnokroppen? Om någon inte har en platt mage så kanske man är gravid?’

Senaste tillfället jag fick frågan var för bara två veckor sedan. Också av en kvinna jag knappt känner men som jag stöter på då och då i yogastudion. ‘Heeeej, det var längesen’ säger jag. ‘MÄH, ÄR DU GRAVID IGEN ELLER?’
‘Nej det är jag inte. Ser det ut som det?’ säger jag med hopp om att hon kanske tar tillbaks sin kommentar och ångrar sig.
Då lägger hon handen på min mage och svarar ‘Ja, lite faktiskt’.

SKJUT MIG!!!! Alltså herregud. När blev det fritt fram att slänga ur sig kommentarer på det viset?? Den här gången blev jag faktiskt mer arg än ledsen. Och ni anar inte hur skönt det är att skriva av sig om detta..
Ja, jag vet att min kropp inte är i närheten av så som den var innan jag fick barn. MEN HALLÅ!? JAG HAR FÅTT BARN!! Jag har burit en bebis i mig i 9 månader, det är väl inte konstigt att min mage, mina höfter, mina bröst inte alls är som innan!? Sedan har jag varit med denna lille krabat 24/7 och kanske inte haft den tid jag velat ha för att ta hand om MIG för att jag tar hand om honom nu när jag är mammaledig. Låt en kvinnokropp bara få VARA! <3

KRAM!

 

  1. Sanna H skriver:

    Jag blir fullständigt bestört när jag läser…. På riktigt, chockad. Jag har ju någonstans fattat att kroppshets och yta tar väldigt stor plats i huvudstaden (jag läser bloggar och följer flera influencers) men det här är ju sjukt. Jag bor i en liten håla på landet och här skulle det här aldrig hända, på riktigt. Jag är snart 50 och känner att jag sannolikt hade förvandlats till 12-åring i det läget och svarat: ”Nä, jag är inte gravid, men det var otroligt vilka konstiga bröst du har!? Ska du inte fixa till dem? Eller, du kanske vill prioritera näsan, den är ju inge kul den heller”. För man finner sig ju inte när man blir ledsen. Man borde svara: Och vem är du som tar dig rätten att kommentera min kropp? Jag vill att du berättar vad du tror att det tillför mig? Och uppfordrande vänta på ett svar. Sjuka sjuka värld.

    1. Hej Sanna,
      Tack snälla för din kommentar. Jag håller med. Det är en sjuk sjuk värld..
      Jag har blivit så himla ställd när jag fått dessa kommentarer av folk (som alla varit KVINNOR dessutom) så jag vet aldrig vad jag ska säga tillbaks. Men ibland känner jag det också – att man vill förvandlas till en 12-åring och svara ‘Men du då?’ och sedan gå loss!! Förstår precis hur du tänker!
      Jag blir bara så ledsen. Och tyvärr tror jag kanske att det är så, att denna jäkla kroppshets/kroppsideal kanske är värre i storstäder, men jag tycker den finns ÖVERALLT! Bara jag öppnar min instagram så matas jag med vad som är ‘snyggt’ och hur man ‘ska se ut’ och bla bla bla.. Det är svårt att inte påverkas.
      Väldigt skönt att skriva av sig om detta kan du tro. Stor varm KRAM! /Emma

  2. Lisa skriver:

    Usch, jag börjar gråta när jag läser ditt inlägg. Det gör mig så ledsen att idealet är en smal kropp och att man förväntas se ut som innan graviditet och bebis. När jag fick mitt första barn kändes det som att folk förväntade sig att jag skulle komma i mina vanliga jeans bara nån vecka efter förlossningen. Är det verkligen rimligt att en mage som vuxit och burit ett barn under 9 månader ska se ut som innan dessa månader redan efter ett par veckor?!?!
    Tack för ditt ärliga inlägg! Jag tycker att du ser fantastisk ut!!
    KRAM

    1. TACK SNÄLLA LISA! Åh vad fin du är! Tack!

      Ja det är så himla sjukt! Hetsen att komma i de där jeansen man hade innan man blev gravid.. USCH! Och precis som du säger ‘folk förväntar sig’ – men ‘FOLK’ ska ju inte ha med ens egna kropp att göra alls!! 🙂 Haha, jag kommer aldrig komma i mina gammla favojean igen, mina höfter är för breda och mage för stor. Och det ska INGEN bry sig om!
      Tack för ditt stöd! Stor stor kram till dig! <3

  3. Brukar svara, när jag får kommentarer om min kropp från kvinnor: ”Håller du fortfarande på att betrakta andra kvinnor med manlig blick? Var var DU under 2018?”

    1. Hej Katarina!

      Åååååh BRA DÄR! YES!!!! Den kommentaren ska jag sno.

      KRAM

  4. Jenny skriver:

    Fan man blir så ledsen. Själv undviker jag träffa de flesta av vännerna/bekanta innan jag fick barn just för att slippa kommentarer om min kropp som såklart ser helt annorlunda ut.
    Kan vi inte bara ha en universell regel att vi liksom aldrig kommenterar varandras kroppar? Ska det vara så svårt liksom?

    1. Fina Jenny. Jag förstår dig.
      Jag vet, det är SÅ ledsamt. Och så svårt att veta hur vi kan göra för att kommentarerna ska sluta. Jag tror det är viktigt att inte bara skratta bort kommentarer/blickar, utan ifrågasätta hen som slänger ur sig kommentaren.. Jag vet att jag måste bli MYCKET bättre på det själv. Jag blir ju så ledsen, så nästa person som säger något ska få veta det. Hoppas du finner mod att göra det du med.
      Stor varm KRAM!

  5. Det brusar till rejält i min kropp när jag läser detta. Blir rent av vansinnig. Vi kvinnor är ruttna mot varandra. Jag har 2 barn nu och är föräldraledig sedan han föddes för 7 månader sedan. Vi hade julfest med jobbet och gissa om kommentarerna flödade. När kommer du tillbaks? ELLER, gör du det? Detta sägs ju såklart lite med glimten i ögat medans de tittar ner på magen. Som om det är kul? Man är ju redan pissnervös över att träffa alla igen, att vara social på ett sätt som inte innefattar bajsblöjesnack eller sjungande av världens alla barnsånger mitt under en konversation. Nej, jag har bara lite bevis kvar på att jag burit 2 barn på 2,5 år. Och jag är helt okej med det, ville jag bara säga. Men det gjorde jag inte utan följde med i deras skämtsamma jargong. Förstår inte varför. Blir arg på mig själv. Om de kan få mig att känna mig så olustig kan jag ta mig tusan ge samma mynt tillbaks. Nästa gång ska jag det, utan tvekan. Det galna är att Kommentarerna uteslutande kom från kvinnor. Kvinnor som efter 20 år ff har mage kvar. Men inte fan nämner jag det. Det är sunt förnuft och allmän hyfs att inte göra det. Nej, Emma. Du är tokigt vacker precis som du är. ❤️

    1. Finaste Malin,
      åh TACK för din kommentar! TACK <3 <3 <3

      Meeeen ååh vad trött jag blir! NÄÄÄÄÄ! Och att de gör den med glimten i ögat som om det är lite kul att skoja om liksom!??? Fn vad jag blir förbannad. Man vill liksom bara "ok, ska vi verkligen göra detta? ska vi prata om DIN ölmage kanske?".. Men det gör man ju såklart inte. Man vill ju inte sjunka till deras nivå..

      Jag fattar precis. Jag blir också helt ställd. Och sedan blir jag ledsen, och sedan arg och flera timmar senare DÅ kommer jag på vad jag skulle kunna ha svarat. Så typiskt. Jag tycker faktiskt du sa det väldigt bra själv.
      'Nä jag har bara lite bevis kvar på att jag skapat TVÅ barn med min kropp'. Och ska man va lite kaxig kan man ju lägga till 'what's your excuse?' hehe!!

      Nej men skämt åsido. Jag ska iaf sluta med att skratta bort dessa kommentarer. Nästa gång jag får frågan om jag är gravid ska jag säga 'Nej, är du?'. Och nästa gång jag får en kommentar om min kropp ska hen få veta att jag blir ledsen. Åh hoppas hoppas du finner mod att göra det du med. Vi får peppa och tänka på varandra när det (tyvärr) kommer hända igen.
      Stor stor varm kram!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..