PUH! VILKEN VECKA..

Ja jag har varit ganska frånvarande här på ett tag meeeen ni ska nu få höra varför. Herregud. ALLT hände förra veckan. Here we go..
I måndags var jag på yoga och pratade med en yogi i omklädningsrummet om vilken tur vi haft (jag och Elliot) som hållit oss så friska hela hösten och vintern. Inget mer än en liten förkylning hos Elliot. Åh jag skulle aldrig ha sagt så.. tänk om det var det som startade det hela!?
På tisdagen skulle jag luncha med en kompis med det blev inställt för hon var sjuk så jag och Elliot mötte upp mamma på stan och det blev lite julklapps-shopping. Elliot var på gott humör och tyckte det var roligare att konstant dra av sig strumporna och bita på min plånbok än att shoppa. 

Han fick även träffa tomten, haha så mysigt ju. Han tyckte det var spännande och blev inte ett dugg rädd! Ungefär här börjar jag känna mig… nja inte hundra liksom.. Vi gick hem och när Viktor kom hem somnade jag som en stock och sov mellan 17-19.. 
Jag och Viktor åt middag och jag började känna mig sämre och sämre.. Jag gick och la mig lite innan Viktor men fick slänga mig upp ur sängen och in på toaletten och heeeela middagen kom upp. Sen var det kört. Jag kommer inte gå in på detaljer men jag fick springa på toa halva natten.. The KRÄKSJUKA was here to stay!!! Fy f*n.. Jag skrev ju lite om det i förra inlägget så det räcker nu jag vet.
Onsdagen var som ett stort svart hål. Jag sov mest hela dagen, tror inte jag såg dagsljuset eller vad det ens var för väder ute, kunde inte undervisa på kvällen som det var tänkt, och Viktor fick jobba hemifrån hela dagen och ta Elliot. Jag var slut och hade så ont i magen och huvudet.
När jag vaknade på torsdagen mådde jag aningen bättre men Elliot hade blivit sämre.. Han var så gnällig (vilket är väldigt olikt honom) och vi kollade om han hade feber flera gånger den dagen men det hade han inte.. Han hostade som aldrig förr, och det lät riktigt obehagligt. Den kvällen började även Elliot kräkas.. Alltsååååå!  Torsdag natt tror jag inte jag eller Viktor sov en enda sekund. Elliot vaknade av sin hosta hela tiden och gnällde, grät, och ville inte somna ordentligt förens vid 4.30 på morgonen när vi la honom mellan oss i sängen och han sov och sov och sov.. och sov och sov. Han vaknade vid kl 8 och Viktor bytte blöja, då somnade han på skötbordet och sov vidare medan Viktor gjorde sig i ordning för jobbet. Sen kom Viktor in med honom till mig i sängen och han ville inte busa som vi vanligtvis gör på morgonen.. han ville BARA sova. Blunda och somna om. Vi förstod att nått inte var bra eftersom vi knappt kände igen honom. Han brukar vara piggast av oss alla på mornarna och det brukar vara full fart.. Vi fick en tid hos BVC och jag skulle försöka ge honom mat innan dess. Jag väckte honom och satte honom i barnstolen, han åt en grötklämmis och sedan SOMNADE på min HAND på bordet. Han var sååååå trött lillen.. 
Väl hos doktorn fick Elliot ta blodprov. De kunde höra en del slem i lungorna och hans hosta var sååå jobbig stackarn. De såg ingen infektion i blodet vilket var bra, de trodde att det var någon form av virus som gjort honom helt matt. Vi fick avvakta, gå hem igen och vänta och se de närmsta dagarna hur han mår.. Kändes konstigt att lämna utan medicin eller en förklaring.. Både jag och Elliot var helt slut resten av fredagen och vilade vad det enda vi gjorde. 
De senaste fyra veckorna har jag haft så ont i ryggen. Vissa dagar värre än andra. Jag vet att det är för att jag bär och lyfter och går halvt framåtböjd och håller i Elliots händer när han går. Jag vet att det också är för att jag känner mig stressad och inte yogar tillräckligt. Och för att jag inte har så starka magmuskler så min rygg får ta ALLT just nu. Ja, det finns många faktorer.. Men i fredagskväll small det till. BANG!!!!! Jag fick SÅ ont i ländryggen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag kunde inte stå, inte luta mig mot något, inte sitta, inte ligga. Allt gjorde ont. Och det blev värre och värre..
Det strålade från ländryggen ner längs låren till knävecken, och från ländryggen upp till höften så det kändes som om jag fick håll i lungorna och inte kunde andas. Det gjorde så förbaskat ont. SÅ ONT. Tårarna sprutade och jag fick sån panik. Jag ville bara krypa ut ur min egen kropp. NU. Bli av med smärtan NU. Jag har ALDRIG haft ont såhär innan och den enda jag kunde komma på som faktiskt har det är min pappa. Han har haft massa ryggproblem genom åren och jag ringde honom och storböla på telefonen. Han kunde knappt höra vad jag sa men när jag lugnat ner mig och vi pratat så kom vi fram till att jag behövde få hjälp asap. Han ringde sin naprapat Sam som av en slump var på middag i Vasastan och kunde komma om bara fem minuter – HUR SJUKT!!!!?? Kuuuul fredagskväll som ni förstår..

Naprapaten (och räddaren) Sam kom och efter en del övningar och justeringar slutade strålningen. Jag låg helt utslagen som en död fisk på soffan när han böjde och vred på ben och höfter för att hjälpa mig. Vi bokade även in en tid på lördagen så jag kunde komma till hans klinik och fortsätta behandlingen.
Min kropp är SÅ trött. Jag känner mig sliten. SLITEN!!!??? Herregud, det är liksom första gången ever jag säger så, men ja, sliten är ordet. Jag känner inte igen mig alls just nu. Jag som alltid orkat, alltid pallat göra allting själv, orkat bära, städa, plocka, handla, dona. Nej. Nu sa kroppen ifrån. ”EMMA, NU TAR DU INTE BARA ETT UTAN 57 STORA STEG TILLBAKA”. Tänk att det var det som behövdes ske för att jag skulle förstå hur trött min kropp är.
Vi körde ett hårt pass på lördagen och jag fick med mig en del övningar hem som jag nu ska göra varje dag.

Eftersom jag haft ont så länge hade jag faktiskt även redan bokat in mig hos en Osteopat idag.
Just nu känner jag mig så mör, och snurrig. Men efter en behandling och ett fyspass med Sam, och en behandling hos Emma (osteopaten) så känns kroppen också lättare på något vis. Lite lättare att andas. Det känns fortfarande som om jag fått en smäll på ländryggen och den är svullen och öm. Men höfter, axlar, bröstrygg och andra ställen jag haft ont på känns mycket bättre.
Ni kan tro det varit mycket tårar under dessa dagar. Speciellt under behandlingarna. Så otroligt mycket spänningar som samlas och sitter i kroppen. Det blir som en riktig release när de släpper och jag känner mig nästan lite berusad hela tiden.

Så.. från julshopping till kräksjuka till BVC till akut hembesök av naprapat till ont ont ont till första gången hos en osteopat så tycker jag ändå det känns som om det börjar vända nu. Nu ska jag vila. Gå sköna promenader med Elliot. Snart är det jul och Viktor kommer vara ledig i två veckor. Ingen längtar mer än jag. KRAM!

  1. Men gumman!!! Krya på dig! Tänker på dig – Kram!

    1. Tack fina Monica, hoppas vi ses snart! 🙂

Lämna ett svar till Monica Berglund Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..