LUNCH I ETT VÄXTHUS

 

IMG_6524
IMG_6530
wel2
wel1
IMG_6563
wel3

Elliot ÄLSKAR att gå på event med mig.. Obviously!! Hehe! Igår tog vi en långpromenad ut till Rosendals Trädgård där Weleda bjöd på en magisk lunch! Som ni vet är Weleda ett av mina absoluta favoriter när det kommer till hudvård – både för mig och Elliot. Ni som följde mig när jag var gravid har nog inte missat att jag typ badade i DENNA härliga olja varje dag.
Lunchen var så himla god, men jag hann inte riktigt njuta av den då Elliot inte var helt nöjd.. Vi gick innan efterrätten för jag kände mig stressad över hur varm Elliot var (puh, det var ju typ 25 grader igår, och då kan ni tänka er hur varmt det blev i växthuset..). Så fort vi lämnat tog jag av Elliot hans tröja så han låg utan den i vagnen men han fortsatte skrika och skrika och han blir ju bara varmare och varmare när han skriker med.. Elliot skrek heeeeeeela vägen från Rosendal till Djurgårdsbron där jag hittade en bänk i skuggan så jag kunde ta upp honom. Tänkte att han kanske ville ha mat, men nix, han tog inte bröstet. Åh! Det är SÅÅ frustrerande när han gallskriker och man inte vet vad han vill.. Jag hade med mig lite ersättning i flaska också, men han drack kanske bara två klunkar sen fortsatte han skrika. Nu var han iaf inte lika varm och blöt om nacken längre.. Jag lade ner honom i vagnen igen och tänkte att han kanske somna när jag börjar gå men NIX! Han bara skrek högre och värre och jag blev så stressad och frustrerad så jag började gråta själv. Tänkte att jag sätter honom i selen, men då måste jag sätta på honom tröjan eftersom det var så mycket sol och jag vill inte att hans små armar skulle utsättas för direkt solljus.. Jag tror att hela Djurgården hörde hans skrik alltså. På med tröjan, på med selen, upp med Elliot, in med nappen och så stod vi i skuggan under ett träd tills han lugnade ner sig. Åh hur otillräcklig kan man känna sig!!?? I ca 50 minuter irrade vi liksom runt på Djurgården, letade skugga, och bara försökte få tyst på lillen.. Jag (och Elliot) blev HELT SLUT! Vi hoppade på spårvagnen och tog ett pitstop hos min mamma på vägen hem för att bara andas lite. Hon bor ungefär halvvägs hem från Djurgården. Vi baddade Elliot med kalla handdukar och jag slängde av mig alla kläder och hällde i mig 3 glas isvatten! Sen vände allt. Det var som att jag fick tillbaks lugnet och kunde andas igen. Huh, vi satt en stund hos mamma på hennes balkong i skuggan innan vi gick sista biten hem.
Nä hörni, det blir inte alltid som man tänkt sig. Men det blir alltid bra till slut! KRAM!

  1. Först vill jag bara säga att vad jag gillar din blogg, ärlig, äkta och transperernt ! Fina bilder och tips. Du ger bra energi 🙂
    Med en 6 v bebis är igenkänningen hög också, så skönt att läsa fler mamas som kämpar på med bebis humör och faser men där myset vänder det frustrerande till något helt fantastiskt ! Bra kämpat på Djurgården power mum 💪🏽

    1. Åh men tack Veronica – ja det är just därför jag vill dela med mig av denna typ av ‘händelser’ för det är inte alltid rosa moln och jag kommer alltid att vara ärlig med det!
      Tack för din fina kommentar, och njut av din lilla 6 v bebis <3 <3 <3

      KRAM

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..