MIN FÖRLOSSNING – DEL 2

– 6 CYTOTEC-SHOTS, VATTENAVGÅNG, OCH BESLUTET OM EPIDURAL –

Då fortsätter vi! Har ni inte läst Del 1 än, så hittar ni den HÄR!
Lördag morgon den 9/2 ringde de från SÖS och sa att vi fick komma in kl11. Jag hade inte sovit en blund på hela natten men var mer än redo för att åka in. Denna gång kände jag dock att jag inte kunde slappna av förrän jag tagit min första shot av Cytotec. Vi fick ett rum, hängde av oss jackor och skor, en vänlig barnmorska undersökte mig och satte in en ny infart i handen, hon gick igenom stegen för igångsättning och förklarade vilka metoder som finns och hur vi skulle gå till väga. Sedan gick hon iväg för att hämta Cytotec – en medicin man sväljer (smakar absolut ingenting) som man tar varannan timme max 8 gånger tills dess att värkarna sätts igång. Hon kom tillbaks med första shotten! Kl12.30 sa vi SKÅL och så var vi igång!

3E113D09-70BA-45D7-93C7-90AAE38C2765
Bild från vårt rum efter första shotten. Japp, jag var lika trött som jag såg ut.

En och en halv timme efter varje shot kom en barnmorska eller två in för att undersöka mig och göra en 20 min CTG på Elliot innan nästa shot. Så här höll vi alltså på hela lördagen. Efter 3e shotten började jag känna av en molade mensvärk i rygg och mage, och mina sammandragningar kom oftare. Precis innan midnatt tog jag shot nr 6 och barnmorskan som undersökte mig sa att livmodertappen var helt utplanad, samt att jag då var 2 cm öppen. Jag och Viktor bäddade ner oss och tänkte att det är nog bäst vi försöker få lite sömn innan allt drar igång på riktigt. Vi släckte och jag la mig till rätta, men ingen av oss hann somna, för 10 minuter senare gick vattnet!! Jäklar vilken känsla. Det rann och rann och rann och gick ju inte att stoppa på något sätt! Haha, jag skrek på Viktor som flög upp ur bäddsoffan och hämtade barnmorskan. Vattnet var klart och medan de bytte lakan i sängen fick jag sätta mig i duschen. Både jag och Viktor fick sån adrenalin-kick, det var ju så himla kul att det hände något, något stort också!!

IMG_0539 (2)
Bild från när vattnet gått!

Direkt efter vattnet gått blev jag undersökt, tydligen fanns det en hinna kvar. ‘Men, visst var det vattnet som gick?’ frågade jag. Yes, men det finns TVÅ hinnor, jag hade ju ingen aning om det. Oftast går det hål på båda hinnor samtidigt, men inte i mitt fall.
Min barnmorska Anna på min MVC och jag hade pratat en del om Epiduralen.. Ni kanske läst HÄR om min sprutfobi. Jag har haft sån ångest inför EDA-sprutan men samtidigt bestämt mig för att ta den, speciellt nu när det var rekommenderat i och med igångsättningen då kroppen kan bli ganska chockad av de starka värkarna. Anna sa till mig att eftersom jag är så rädd för sprutan är det bäst att be om att få ta sprutan innan de tar hål på hinnorna (om de skulle behöva ta hål) för efter det kan värkarna dra igång. Hon tyckte det var bäst att de satte in EDA slangen innan värkarna började så jag skulle kunna hålla mig lugn under tiden jag fick sprutan, och sedan kunna aktivera själva EDAn när jag ville. Jag hade ju skrivit detta klart och tydligt i mitt förlossningsbrev – så natt-barnmorskan frågade mig om jag var redo och ville ha sprutan nu?
Öööööhhhh… Usch jag fick gåshud på hela kroppen bara hon fråga mig. Jag kunde inte säga JA, men jag tänkte JA JAG VILL. Men jag bara kunde inte fysiskt säga orden ‘Ja, ge mig sprutan’. Det kom bara inte ut. Det var som att hon kunde läsa mina tankar och mitt kroppsspråk och så sa hon – ‘Emma, jag tar beslutet åt dig, vi ringer en narkosläkare och så tar du EDA sprutan. Känns det OK’. Jag nickade och var SÅ tacksam att hon hade tagit beslutet åt mig. När hon hade gått för att ringa narkosläkaren vände jag mig till Viktor och sa att det är nog bäst jag tar sprutan nu om jag ska ta den, men det kommer ju säkert dröja en timme eller så innan narkosläkaren kommer, så jag hade ju lite tid på mig att andas. TRODDE JAG! Det tog 3 minuter så stod han där med väskan i högsta hugg!
Jag frös till is. Jag fattar inte vad som hände med min kropp men mina ben började skaka, mina händer var dyngsura, jag blev svettig och röd i hela ansiktet och jag kunde inte prata för jag skakade så mycket. Det var ju nu som min värsta mardröm skulle hända på riktigt. Jag låg på sidan på britsen med Viktor och en undersköterska framför mig. Undersköterskan strök mina ben för att försöka lugna skakningarna, och hon skulle hjälpa mig hålla upp benen. Viktor höll mina händer och klappade mitt huvud. Fy fasiken. Mina tänder hackade, alltså jag var SÅ RÄDD. Narkosläkaren förberedde allting och jag fick bedövningssprutan (som gick jättebra, kändes som ett myggstick), sedan sa han att JAG skulle säga till när jag var redo för EDAn. Men jag var ju aldrig redo. Så igen, jag kunde inte säga att han skulle köra. Jag var nu en sekund ifrån att säga att jag inte ville ha den, och då sa undersköterskan och Viktor att ‘nu kör vi – kuta ryggen – andas!’. Igen, SÅ skönt att någon annan tog beslutet och bara bestämde.
Helt ärligt hörni, detta var ett av mina proudest moments. Och det var inte alls så överjävligt/fruktansvärt/hemskt/smärtsamt som jag hade målat upp att det skulle vara. Det gick på ca 30 sekunder, sen satt den där! Det var obehagligt och man kände ett tryck där han satte sprutan, men liksom ingen smärta. Haha – efter att jag tagit den sprutan var där inte en enda person som kom in i vårt rum som inte fick höra hur jäkla stolt jag var över mig själv.
Undersköterskan var kvar med oss i rummet ett tag efteråt och när vi snackade så kände jag helt plötsligt en enorm spark neråt. ”Oj jäklar vilken hård spark jag fick” sa jag. Men neråt? Huvudet ligger ju neråt – så det kan ju inte ha varit en spark? Eller? Och DÄR gick vattnet IGEN hehe! Nu hade även den andra hinnan gått och om det rann innan så kan jag säga att det var typ Dalaälven jämfört med Niagara fallen. Det bara forsade och forsade!!

DSCF3671
DSCF3677
Bilder från kl 6.20 på lördag morgon. En promenad till köket för att hämta macka och fick stanna när värkarna kom.

Ja, som ni kanske förstår blev det ingen sömn alls den här natten. En halvtimme efter att vattnet gått (för andra gången) drog värkarna igång och jag bad barnmorskan att aktivera EDAn. Jag kunde inte hitta ro i sängen, det var liksom för mycket spännande som hänt under natten och vipps så var klockan snart 6 på morgonen. Dessutom blev jag undersökt varannan timme hela natten och kl 5.00 var jag 5 cm öppen.
Under hela vår vistelse på SÖS, från det att vi skrevs in tills att vi fick checka in på BB hotellet så hade vi totalt 6 skiftbyten. Varje team som kom in var helt fantastiska och hade stenkoll på vad som hänt tidigare. Alla tog sig tid för att läsa mitt förlossningsbrev och var så himla proffsiga och fick både mig och Viktor att känna oss så väl omhändertagna.

förlossning

Tur ändå att jag fick i mig den frukostmackan tidigt på lördagen, för det var det enda jag åt på hela dagen. Jag och Viktor fick tiden att gå genom att spela backgammon och titta på Game of Thrones, men jag var otroligt ofokuserad hela tiden. När varje värk kom fick vi pausa det vi höll på med och i varje värk rann det en massa fostervatten så man kände sig ju inte direkt så fräsch eller rolig. Värkarna blev starkare och jag märkte att jag behövde trycka på EDA-knappen oftare för att öka dosen med smärtlindring. När klockan var 10 på morgonen var jag 7 cm öppen och här någonstans började jag lägga märket till att mitt vänstra ben kändes märkligt – som om det var helt förlamat..

  1. Alltså är som att det är min första förlossning jag läser om, allt stämmer förutom själva igångsättningen!
    Samma det du skriver om med graviddiabetesen det fick jag på min andra graviditet samt denna ständiga kommenterar va tjock du är är du säker på att det bara är 1 😔 Det skall då sägas att jag endast från inskrivning till sista mötet innan förlossningen endast gick upp 3kg!
    Tycker du är en sådan powermom ❤️❤️
    Längtar redan efter fortsättningen 💕

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..