Som en filmstjärna ifrån 50-talet, men jag kan inte tro på att det är jag.

9

8

7

6

>

5

12

3

4

Foto: Johanna Hedborg för Jumperfabriken

Kanske minns ni när jag var i Göteborg i våras och var modell för Jumperfabriken än en gång? Alltså, dessa fantastiska mänskor, de gör inte bara fina kläder utan de är också världens snällaste och mest inspirerande team. ♥ på dem allihop. Hur som helst, idag fick jag en mail med bilderna från plåtningen, som alltså visar vårkampanjen 2013 (kläderna finns att köpa från och med februari 2013!). HERREGUD, jag kan inte fatta att jag kan se ut sådär? Det låter kanske knäppt, men jag vänjer mig aldrig vid att se mig själv på bild helt stylad och fin. Känner mig otroligt stolt, även om duktiga duktiga fotograf-Johanna gjort det mesta jobbet såklart. Bildserien består av både färgbilder och svartvita bilder, så jag delade upp dem och snart ska ni få se de i färg också. Och är ni sugna på mer 50- och 60-talsmode så hittar ni Jumperfabrikens hemsida här.

xox

Emily

  1. Vicki skriver:

    Otroligt fina bilder Emily! Vill bara säga också att jag gillar din blogg jättemkt! Hoppas allt är bra med dig! // Vicki på Din sko i Täby :)

    1. Nej men va kul att du hittat hit! Och tack, fina! Hoppas ni har det bra på Täbybutiken, och att vi ses snart igen. Kram!

  2. cissi skriver:

    Vilka fantastiska bilder! Du är supervacker! :)

  3. Pascal skriver:

    Vous êtes superbe, très belle série.

  4. Julia skriver:

    Hej Emily!
    Jag frågar just dig eftersom du verkar ta hand om arty så himla bra!:)
    Har alltid velat ha hund men inte kännt att tiden funnits till det. Men idag ska jag gå och kolla på två korthåriga taxvalpar! Hur gick det för dig i början med din hund när du ändå var så pass ung när du fick han? Är nyfiken bara hur hela början gick till med att balansera resten av livet med familjens nykomling:) Är jätteivrig över att möjligtvis skaffa mig en tax, men är så orolig över att inte räcka till för hunden.

    1. Hej gull!

      Nu vet jag ju ingenting om hur gammal du är, hur mycket du jobbar eller hur du bor, men jag kan säga detta: förbered dig på att sätta ditt liv på paus i minst tre-fyra månader! Är man fler som kan hjälpas åt är det såklart otroligt mycket lättare, vi var jag bara två stycken Kristofer och jag, och vi hade ”inget liv” under en ganska lång tid. Å andra sidan hade vi också lyxen att jobba hemifrån båda två, så vi hade möjligheten att vara hemma tillsammans med Artie hela första tiden. En sån flexibilitet är jätteviktigt, särskilt under anknytningsperioden i början, men även senare. Sedan handlar allt såklart om engagemang, jag menar det finns ju raser som är ”lättare” än andra, och människor som bryr sig olika mycket. För mig och Kristofer var det här vårt livs viktigaste beslut, och vi hängav oss åt att Artie skulle få den bästa möjliga uppfostran vi kunde ge. Det viktiga med att ta hand om en valp är ju inte bara att ge mat och kärlek och gå ut med den, utan också att vara konsekvent i uppfostran, orka leka ofta/säga nej lika ofta och ha tålamodet att bära ut parveln någon gång i timmen (vi gick aldrig ut på nätterna, men alla gör olika) hela dagarna. Att ta hand om en liten valp är ungefär lika krävande som att ta hand om en liten bebis, fast en bebis som är snabb, lurig och konstant påhittig på ett sätt som gör att den riskerar livet varje dag. Med andra ord, det är svårt och tidskrävande. Känner du att du har tid och bor med andra som kan hjälpa dig, kör på!!! Men tänk på att man brukar säga att en liten hund (t ex tax, storleken på hund påverkar hur snabbt den utvecklas) är valp/tonåring upp till 22 månader, innan den är helt ”vuxen” och har kommit ur alla trotsåldrar, spökåldrar och allt vad det heter. Just nu är Artie 16 månader gammal, och även om han är väldigt duktig och lugn för det mesta så kan han också vara världens trotsunge, så det gäller att vara bortom bestämd och envis. För taxar är de envisaste hundarna som finns, och en tonårstax ska vi inte bara tala om, hehe. Gud, det här blev verkligen en uppsats, men vad jag försöker säga är: taxar är bäst i världen och jag älskar min hund bortom alla vettiga gränser (min bebis!), men valpperioden är det mest krävande och svåraste jag gjort. Är du bara beredd på ditt livs prövning kommer det att gå hur bra som helst!

      Puss!

    1. Julia skriver:

      Oj, tack för ditt engagerade svar!:) Efter att ha hälsat på valpen var det svårt att tacka nej till en sån sötis, gick hem och pratade med familj och vänner och fått besked om jättemycket stöd och hjälp. Till och med min pappa har valt att vilja jobba deltid för att hjälpa med valpen! Så jag har haft sån tur för min fina omgivning. Hugo som han ska heta ska hämtas hem imorgon. Så det blev en ny livskamrat ändå efter långt grubbel. Kan inte säga mer än att taxar verkligen är så bäst!
      Lycka till med din Artie!

      1. Åh, va underbart! Är så glad för din skull, du kommer inte ångra dig en sekund! Eller jo, det kommer du, men bara för ett ögonblick när det är som allra jobbigast, och efteråt kommer du se tillbaks på det ögonblicket och skratta åt dig själv. Lovar att det kommer bli fantastiskt. Hälsa Hugo från mig och Artie!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..