MaryJane
En blyg tjej kom till oss för exakt ett år sedan och skulle börja jobba hos oss som Aupair.
Vi har aldrig haft en inneboende hos oss. Vi var lite skeptiska men en bekant som bor i närheten av oss är från Filippinerna och berättade om den här 20 åriga tjejen som behövde jobb.
Hennes pappa hade gått bort i Cancer och i och med det så fick de lägga ner restaurangen de hade och som han drev. MaryJane jobbade även hon där och stod nu utan jobb och inkomst. Hennes mamma jobbar inte längre pga lungproblem.
MaryJane är gift och har en tre åriga dotter som bor kvar hemma.
De bor alla, mamma plus hennes två bröder och deras barn på 20 kvm. Brödernas fruar finns inte hemma utan jobbar i Malaysia resp Hong Kong och skickar hem pengar till sina män och barn. Så har det varit i över 10 år.
MaryJane stod alltså i den situationen att hon var tvungen att börja jobba någon annanstans och skicka hem pengar. I Filippinerna tjänar man ca 800 kr i månaden OM man har ett heltidsjobb vilket nu ingen i familjen hade.
MaryJane har två systrar som redan flyttat till Sverige för 5 resp 7 år sedan och jobbar nu här. Det förde henne hit.
Det har gått ett år. Det gick sååå fort. Hon är en del av vår familj idag, men ett aupair kontrakt innebär Bara ett år. På dagen idag var hon tvungen att lämna landet. Med tårar sprutande ner för våra kinder sa vi hejdå. Fort, för det var outhärdligt jobbigt!
Hon längtar efter sin familj, såklart och efter sin älskade dotter. Men nu helt plötsligt blev hon tvungen att lämna en familj till. Som hon trivs hos och som hon är älskad av. Hon behöver jobba och behöver pengar för att överleva. Hon hade stannat kvar om hon hade fått.
Livet är tufft!!
Det har varit ett år av enormt mycket nya erfarenheter för MaryJane.
Hon har rest med oss.
Lärt sig att simma.
Fått tandställning…. sådant prioriteras inte där borta.
Hon har ett eget rum.
En säng.
Ett kylskåp fullt med mat.
Rena och hela kläder.
En lön.
Kan göra listan hur lång som helst.
Men främst, nya vänner.
En till familj som älskar henne. Som vi kommer sakna henne.
Vi räknar dagarna tills vi hoppas att hon på något sätt kan komma tillbaka…..
Fortsättning följer:))
