Min minsting

Så mycket kärlek i denna lilla kropp. Tänk vad man kan älska. Jag känner mig så otroligt priviligerad som fått så fina barn och jag är både tacksam, lycklig och jag uppskattar det så mycket. Jag försöker tänka på det, värdera det och njuta…

Det går så fort. Jag blir ständigt påmind om saker som hände med Angelo som är min förstfödde, trots att det är 11 år sedan…Jag vill stanna tiden ibland.

Min lille bebis är ingen bebis längre, han springer själv runt och säger “Bebis”, han spelar innebandy, fotboll och går på förskolan…..?!?! Herregud!!! Innan vi vet ordet av början han förskoleklass…. Freezzzeee please!!!!