Min minsting

Så mycket kärlek i denna lilla kropp. Tänk vad man kan älska. Jag känner mig så otroligt priviligerad som fått så fina barn och jag är både tacksam, lycklig och jag uppskattar det så mycket. Jag försöker tänka på det, värdera det och njuta…

Det går så fort. Jag blir ständigt påmind om saker som hände med Angelo som är min förstfödde, trots att det är 11 år sedan…Jag vill stanna tiden ibland.

Min lille bebis är ingen bebis längre, han springer själv runt och säger “Bebis”, han spelar innebandy, fotboll och går på förskolan…..?!?! Herregud!!! Innan vi vet ordet av början han förskoleklass…. Freezzzeee please!!!!

pLhPf

  1. Anki skriver:

    Ja du, Charlotte tiden den bara springer iväg och de små växer alldeles för fort. Tur att vi inte åldras i alla fall, eller ;-) ? Här tar minstingen studenten i vår och om ett par veckor är det beräknat att jag ska bli mormor för andra gången <3 Barnbarn är verkligen livets efterrätt <3
    Kramar från Skåneland

  2. chris skriver:

    Ljuvliga barn som vi får låna ett tag!

  3. Charlotte, du har så mycket runt omkring dig som ska fixas, jobb, resor, 3 barn och ändå lyckas du tillbringa mycket tid med dina barn. Du är en stor förebild för mig och säkert för många andra. Önskar er en trevlig kväll.

  4. Hej! Charlotte jag har också en blogg,jag bloggar om mitt liv hur jag känt mig född i fel kön.Här är min blogg karringen.bloggo.nu gå gärna in och läs om du vill.Hoppas att vi kan bli blogg vänner? vacker bild du har,ha en trevlig kväll.

  5. Lena skriver:

    Hej Charlotte!
    Hur mår Anders?
    Kram Lena

    (Om du hinner kanske det kan bli en frågestund snart)

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..