Maputo

Nu har vi landat i Maputo och kommit till hotell Sas Radisson. Jag har haft ett möte med Dr Koen Vanormelingen som är chief Child Protection på Unicef.
Sedan med Mayke Huijbregts och Emma Brigham… Som också jobbar på Unicef. Jag har fått en genomgång hur situationen ser ut i landet och vilka insatser som är prioriterade. Man blir gråtfärdig…
Imorgon väntar en tung dag. Jag ska åka och träffa en familj som har det minst sagt bedrövligt… Mer om det imorgon. Jag har packat näsdukar och ska sova nu… Vi är alla trötta efter resan hit som tog närmare 21 timmar…
Godnatt!

20140408-193614.jpg

20140408-193624.jpg

20140408-193638.jpg

20140408-193651.jpg

20140408-193657.jpg

20140408-193705.jpg

20140408-193711.jpg

20140408-193718.jpg

20140408-193725.jpg

20140408-193738.jpg

20140408-193749.jpg

  1. Liza skriver:

    Om du vill kan du kika in på facebook: mil blir mat i ocambique… Det är min kompis som för att göra NÅGOT cyklar aå mycket hon bara orkar i april månad och peppar folk att ge en viss summa för varje mil hon cyklar, allt från 1 kr milen till vad man vill. Pengarn gpr sen helt oavkortat till hennes vän som är nere och jobbar med arn i Mocamobique. Just nu går pengarna till luncher till barnen som inte har något äta. Luncherna de ger är det enda målet per dag de får. Efter översvämningar är nöden värre än nånsin….
    Jag kan garantera att pengarna går fram. Detta är världens bästa människor. De är en utsträckt hand.

    Så fint att läsa om ditt engagemang. Det finns inget värre än barn som far illa. Det är snudd på outhärdligt. Jag kan inte ens tänka på det utan att bryta ihop.
    Ingen kan göra allt men vi är många som är bemedlade att göra något som blir mycket för andra.
    Vi som har haft turen att födas i den här delen av världen har en skyldighet kan jag känna. Vi får inte fastna i tacksamheten. Tacksamheten är viktigt, absolut! Men det får inte stanna där. We hahe to help.
    Tack för att du genom ditt agerande är en förebild! Du lär dina barn generositet vilket är enormt viktigt och stort.
    Stor kram!

  2. Min son bodde 3 månader i Maputo förra året hos släktingar. Han berättade så hemska saker som jag i min vildaste fantasi inte kunde drömma om! Föräldralösa små barn som sprang nakna på gatorna och letade mat bland soporna. Sjuka fattiga människor som satt och bajsade på trottoarerna. Vakter fanns framför alla hus och lägenheter. Poliserna som man borde känna sig trygg med när man såg dem, för de vita ungdomarna var det tvärtom, poliserna stoppade alla vita ungdomar och snodde deras pengar, och var ofta påverkade av alkohol. Dåliga vägar med stora hål i, en enorm fattigdom och unga flickor som sökte pojkvänner/make i hopp om att få det bättre. Ja,jag fick höra så mycket om detta fattiga land , man blir sååå ledsen! Och var sååå glad när han äntligen kom hem igen efter dessa månader! Nu blir jag nyfiken och undrar vad du gör där? Får kanske läsa lite mer tillbaka i din blogg? Må så gott!

  3. Djupa intryck kommer du att få vara med om, men en enorm tacksammhet tillbaka. Många tårar får man , men samtidigt en enorm glädje för många familjer. Ha det gott!

  4. Karin skriver:

    Tycker du är helt fantastisk som gör en sån här sak – riktigt imponerande. Visst är det kul att till exempel fotbollen och idrotten är en sån sak som förenar barn över alla länder oavsett vilka förhållanden man lever under? En fotboll kan alltid glädja en stund. :)

  5. Lotte skriver:

    Lycka till med mötet♥
    Vilket snyggt fönster där med gardinerna :-)

Kommentera inlägget

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..