Små senvinterunder

Har börjat med en ny grej med barnen; att varje kväll innan se somnar lyfta fram något under dagen som jag tycker att de ska känna sig lite extra stolta över. Tänker att en sån liten övning kanske kan vara bra för att försöka skapa en bra grundsjälvkänsla. Hur som helst. Efter gårdagens flygning till Sverige; jag själv med de tre barnen, var det ovanligt lätt att ringa in de där grejerna. Mina barn har sina sidor, förstås. Som alla barn har. Och alla vuxna. Med det sagt: herre-gud vad bra de är på att resa. Det är som att de blir 10 år äldre allihop. Hjälper till med allt utan att jag behöver be om det. Gnäller inte. Har förståelse när jag blir stressad och små-irriterad. Sköter sig själva. Packar själva. Hjälper varandra. Har koll på sina prylar. Så otroligt imponerande faktiskt!

Med det sagt: vi är i Sverige! Hemma hos svärmor i Årsta ligger vi nedbäddade nu och det är som alltid så otroligt mysigt att vara hemma.

Barnen är förstås otroligt uppspelta över att det ligger lite snö kvar i Stockholm. Äntligen kan Remy köra sin lille ”snow plow” i riktig snö!

Rio skrapade ihop den isiga och slaskiga snön som fanns till en snögubbe. Hämtade till och med morötter och russin och gjorde den fin. Men liten. Tyckte det var så spännande med mössor och vantar och Remy som fick ha speciella ”varm-byxor” upplevde liksom något helt nytt.

Sedan åkte vi tunnelbana till min syrra och det var ju också helt otroligt maxat.

Små kusiner som kikar på stora världen där nere!

Mini-kusiner!

Mamma, styvpappa, systrar och kusiner. Och svensk pizza! Vilken söndag! Och sen våfflor ovanpå pizzan hemma hos svärmor när vi kom hem.

Det är verkligen märkligt och härligt på samma gång att se Sverige med distans, och att se Sverige ur barnens ögon, som också har någon slags konstant nykärsförhållande till sitt hemland. Vi pratar mycket om det. Att det faktiskt inte är så att en behöver välja utan att man faktiskt kan få höra hemma till flera platser. Det här lika mycket som Los Angeles kan vara hemma.

  1. Så skönt att läsa detta som har barn som reser mellan Sverige och England, att båda kan vara lika hemma!

  2. Känner också igen detta så mycket. Både resandet m kidsen o att ha två ”hemma”. Det var svårt för 12-åringen att lämna Sverige för 2 år sen och nu vill hon inte lämna Australien. Trixigt.

  3. Hej Cecilia, det verkar som om du är intresserad av att öka deras självförtroende, inte självkänsla, med den här övningen. Eller jag kanske inte förstod vad den gick ut på? Inte för att jag vill säga att det är bra eller dåligt att öka självförtroendet, bara för att definitionen inte är densamma!

    ”Självkänslan handlar om hur man ser på sig själv och definierar sitt värde som människa. Med god självkänsla tycker man att man duger än ifall man misslyckas med något och bryr sig inte om vad andra tycker. Eftersom att man med god självkänsla vet att man är värdefull och unik så spelar det ingen roll ifall andra pratar illa om en. Kortfattat kan man säga att självkänsla är känslan av att vi är bra som vi är och tycker att vi duger som vi är oavsett vad vi gör.

    Självförtroende handlar om att tro på den egna förmågan att prestera, klara av och göra saker. Har man högt självförtroende mår man ofta bra när man klarat av något som var svårt eller gjort något bra. Med fokus på det man presterat får man bekräftelse utifrån som bygger upp ens självförtroende. Denna bekräftelse får en att känna att man duger. Kortfattat kan man säga att självförtroende handlar om den tilltro du har till att klara av saker. Dessutom växer självförtroendet när man får bekräftelse. ”

    1. Hej! Jag menar självkänsla, och inte självförtroende. Att se att det varje dag finns saker att vara stolt över sig själv för handlar som jag ser det mer om egenvärde än prestation!

Comments are closed.

LOADING..