Förändringsknarkare

Jag tror att det är för att jag inte riktigt kan eller vill ändra varken hus, familj eller jobb – som jag har så svårt att stå emot impulser att förändra mitt yttre och annat smått runt omkring mig. Älskar förändring. Älskar kicken i att känna mig lite ny. Samtidigt som jag när drömmar om att äntligen, äntligen bli en person som stannar och planar ut. Hittar hem till en drömfrisyr och har den resten av livet. Så var planen den här gången. Jag skulle spara ut håret. Jättelångt skulle det bli. Så där långt så att det är långt på riktigt, som jag aldrig lyckats spara till varken förr eller senare. Det var bestämt och nu skulle det äntligen hända. Men sen precis, precis när jag börjar närma mig målet så går det bara inte längre och jag bara måste klippa. Eller byta färg. Eller båda. Nåt!

Förstår inte varför jag så gärna vill vara en person som inte gör så, när det finns absolut ingenting i mig som signalerar att jag någonsin kommer början bete annorlunda?

  1. Åh herregud vilken igenkänning! Tror jag ska skicka runt detta inlägget till familj och vänner så kanske att de pustar lite lägre nästa gång jag ”bryter en plan” 😜

  2. Kul läsning! Snygg frilla! Känner mig likadan. Börjar känna mig oseriös som ständigt förändras men funderar på om det är ett tecken på stark kreativitet – detta motstånd mot stabilitet – eller?

Comments are closed.

LOADING..