Vårdagjämningen

Oavsett snömängd, väder och vindar – på tisdag den 20/3, kl 17:15  är den här, våren, den efterlängtade vändpunkten och med den kommer alla vårkänslor som får själen att jubla av glädje. Stunden när ljuset övervinner mörkret är snart här och vi går in i sommarhalvåret! Bara ordet känns underbart att skriva och säga. Sommarhalvåret.. Vårdagjämning och Equinox är samma och denna dag  är lika lång som natten och härifrån blir det bara ljusare.  (Det engelska ordet för vårdagjämning ”equinox” härstammar ifrån latin och betyder equi = lika och nox = natt).

Vårdagjämningen infaller i det ögonblick som solen lämnar Fiskarnas sfär och går in i Vädurens tecken och i år sker detta den 20 mars kl 17:15.

Symboliskt representerar den sista graden i Fiskarna slutet av evolutionscykeln och döden. Noll grader i Väduren däremot är nyfödelsen och alltets början. Vad är det då som föds? Jo, livet självt! Livslusten, glädjen, hoppet och självaste våren.

Väduren är det första av zodiakens stjärntecken och är förknippat med barnets energi. Levnadsstark, energisk, pigg, orädd och entusiastisk är några av Vädurens utmärkande drag.

Det är vår och här börjar också det nya astrologiska året.

Visste ni föresten att det var en påve – Gregorius XIII som år 1582 ändrade vår tideräkning och införde den gregorianska kalendern dvs den tideräkning som vi har idag-  helt enkelt därför han inte ville att vi människor skulle tro på något som inte tillhörde den kristna kyrkan! Han ville att astrologins betydelse skulle blekna. Med facit i hand kan man väl säga att det gick sådär med det va?

Före gregorianska tideräkningen fanns den Julianska kalendern som började strax efter Jesus födelse. Här i norr följde folket årshjulet, ett solvarv var ett år, ett månvarv en månad och de olika stjärntecknen var våra månader. Här firades vårdagjämningen som nyår och midsommar, höstdagjämning och vintersolståndet som högtider.

Perserna vägrade att ändra sig för påven utan fortsatte att fira nyår på ”rätt” dag så som det alltid hade varit.

Hos kelterna och i flera av det tidiga medelhavs kulturerna firades det heliga bröllopet mellan Guden och Gudinnan denna dag. De gamla egypterna ansåg att Solens entré i Väduren var årets heliga vändpunkt och såg till att Sfinxens nos vänds direkt mot den uppstigande solen på vårdagjämningen.

För alla de nordiska folken här uppe innebar ju Vårdagjämningen en enorm glädje! Vintern var över, de hade överlevt vinterns kyla, svält och andra vedermödor. Solens återkomst återgav hoppet till människorna och vi kunde se att snön och kylan drog bort, att växterna tog fart, flyttfåglarna återkom till Norden och snart skulle våra magar fyllas igen med färsk mat.

Återfödelse/ återuppståndelse är temat också i den kristna traditionen. Påsken firas runt denna tid på året. Den kristna kyrkan uppmärksammar inte astrologi men de valde ändå lägga påsken vid den första fullmånen efter vårdagjämningen.

Det engelska namnet för påsk ”easter” lånades ifrån den germanska mångudinnan Eostre, som hade sin heliga dag den första fullmånen efter vårdagjämningen. Symbolerna; påskhare och ägg har sina rötter i de gamla nordiska traditionerna som handlade om jordens fruktsamhet.